En artikel ur Folkan Nytt
Litet ABC för biobesök

Eftersom vi vet att många går på biograf eller teater för att få ut något mera av besöket, än den avkoppling, njutning eller lärdom som bjudes från scen eller duk, lämnar vi här en liten handledning i konsten att göra sig bemärkt, vilket huvudsakligen tycks vara deras strävan.

Man lägger sina ytterplagg över både egna och grannarnas knän, allra helst om platsen är våta, och ser till att regnvattnet från hattbrättet eller paraplyn rinner ner i skorna på grannarna.

Man skrattar högt och hårt vid alla känsliga situationer, gärna med någon ljudlig anmärkning om situationen som just framställes.

Man trampar så många som möjligt på tårna när man går förbi dem in i sin bänk.

Man knuffar hattarna på sned på damerna som sitter i bänken framför när man går in till sin plats, så blir det ju alltid lite avbrott i den tråkiga väntan på att föreställningen skall börja. Herrarna i bänken framför kan man på det sättet också komma åt att rufsa till håret på, och har man tur kanske en eller annan lösperuk åker på sned eller rent av trillar av.

Man hostar och nyser den framförsittande ordentligt rakt i nacken så det blir lite rörelse i den stillastående luften.

Man sitter med benen i kors och slår med foten ihärdigt mot bänken framför. Det garanteras ha till resultat, att vederbörande vänds bakåt och att de framförsittande får uppleva det intressanta i att ha svårt att följa med handlingen, hur lättförstådd den eljest skulle vara.

Man breder ut sig över bägge armstöden i bänken och sprider ut knäna så det blir ordentligt trångt för grannarna i bänken. En intressant tävlan om armbågsutrymmet.

Anders Clarin

November 1953 skrev man i Spånga folkan om Willas senaste ide, en lokal skallgångskår!

Gamla nummer av Folkan nytt finns här