Förord

Att värna vår historia är en av Hembygdsföreningens viktigaste uppgifter. Det kan göras på många sätt. Ett är att berätta om hur det var när man var liten, vad som gjordes och vad som sades och om hur man levde och umgicks, vad barnen lekte med, vad man åt och hur man klädde och så vidare. Det finns så mycket att berätta och många gör det gärna när man sitter och pratar över en kopp kaffe eller berättar för barnbarnen hur det var förr i tiden. Ibland kan det få karaktären av en godnattsaga. Småbarnen tycker allt låter spännande och främmande och vill gärna höra mer. Det är tacksamt att dela med sig, att någon lyssnar, ens minnen får värde och uppskattas.

Men det inte bara de allra närmaste som har intresse att få veta. Livet omkring oss förändras hela tiden och i allt snabbare takt. Det finns ett intresse av att behålla kunskapen om hur det var, inte bara inom familjen utan också mera allmänt, både för nutida och framtida generationer.

Den dystra sanningen är tyvärr att ens berättelse försvinner om den inte skrivs ner. Hur många säger inte, ”tänk om våra föräldrar och farföräldrar hade skrivit ner hur det var”, och längtar efter deras minnen. Frågan är då om vi ska göra samma sak mot kommande generationer genom att förvägra dem vår historia?

Nej, det ska vi inte. Men tyvärr är det alltför få som tar sig samman och skriver ner sina minnen. Många tycker att det känns motigt och litet övermaga; varför just jag, vad har jag att berätta, jag har inte varit med om någonting särskilt. Och så avslutar man med ”jag kan ju inte skriva”.

Men där har man fel! Alla har en historia och alla som gått i skolan kan skriva. Det enklaste sättet att komma igång är att se det man skriver som ett brev till en nära vän. Det är inte så noga med formen, man får ändå ner det man tänker på. Vi i hembygdsföreningen hjälper till med redigeringen. Lika viktigt är att bilder på gamla miljöer kommer fram ur sina gömmer så att vi får se dem och skanna av dem och foga dem till våra samlingar.

Ingrid Johansson, författaren till den här skriften, gjorde sig mödan att skriva ner sina minnen. Men den berättelsen blev liggande i en byrålåda i många år tills vi i Hembygdsgillet fick nys om den. Tillsammans med Ingrid gläder vi oss nu åt att hennes berättelse och familjens bilder får en bredare publik och blir ett dokument värt att bevara för framtiden.

Tack Ingrid för ditt bidrag.

Carin Ljung

Ålderman

Redigering, layout, produktion: Henry Aspeqvist och Björn Thörnqvist, Spånga 2017

Baksidestext

Varför finns det inget skrivet om Skogshyddan, frågade Barbro Andersson, en dag på Nälsta gård.

Många vet inte ens att det funnits ett område som hette Skogshyddan. Det finns inga hus och nästan inga spår kvar av denna stadsdel.

Denna fråga startade ett projekt, vars resultat du nu finner mellan denna boks pärmar.

Det visade sig att Barbro och Bernt, hennes make sedan många år, inte bara hade många bilder från Skogshyddan, utan också ett mycket gott minne om hur det en gång var och varför det inte finns mer. Vi visste redan att Karl-Erik Fridzén 1953 hade klättrat upp i den södra av Spånga radiomaster och tagit en bild över Skogshyddan. När Stig Ericsson tittar på den bilden väcks en ström av hågkomster och information, mannen har ju ett formidabelt minne. Han kan kommer ihåg många av de personer som bodde i området.

Vi har att sammanställt deras berättelser och bilder så flera kan ta del av dem. Vi har också kompletterat med en del nya bilder så man kan jämföra litet av det som var med det som är.

Det har varit roligt att sammanställa denna information och vi har lärt en massa under tiden.

Henry Aspeqvist och Björn Thörnqvist, Spånga hösten 2010

Nälsta Gård sedan urminnes tider

Nälsta gård är Spånga Fornminnes- och Hembygdsgilles hem. Här har vi hållit till sedan 1986 och här har vi våra arkiv och våra samlingar. Här träffas vi för att lära och bevara kunskapen om det gamla Spånga och medverka till att förnyelsen av samhället tar det gamla i beaktande så långt det går. Alla som är intresserade av hembygden, gamla Spångabor likväl som nyinflyttade, är välkomna att ta del av det som Gillet har att erbjuda.

Med denna skrift vill vi redogöra för det vi vet om Nälsta gårds historia. Texten grundar sig på bidrag från olika källor och bygger på en sammanställning av Erik Svedin 1986. Svedins text reviderades 1998, och undergår med denna utgåva en ny och väsentligt utökad revidering. Detta gäller i högsta grad bildmaterialet som inte förekommit i de tidigare presentationerna.

Historia är ofta baserad på ofullständiga uppgifter. Somligt av det vi skriver kan vara felaktigt och sådant som borde vara med saknas. Vi välkomnar därför läsarens kommentarer som kan rätta till eller lämna fylligare information om ämnet. Dessutom är vi tacksamma att ta del av bilder som anknyter till texten. Vi skannar in sådana bilder för Gillets bildarkiv och lämnar tillbaka dem omedelbart.

Alla sådana bidrag gör att vi gemensamt fördjupar förståelsen för hur det en gång var.

Nälsta 2011

Henry Aspeqvist Björn Thörnqvist